English Painter, 1681-1749 English painter. It seems likely that his family origins and name were French. The Painter-Stainers' Company records that he was apprenticed as a house painter to William Clarke from 1696, but by 1710 he had become a marine artist, filling the gap in the market left by the death of Willem van de Velde the younger in 1707. Most of his subsequent career was devoted to careful imitations of van de Velde's style (and, in some cases, of particular pictures), by which, according to Vertue, 'he distinguished himself and came into reputation'. He maintained his links with the Painter-Stainers, of which he had been made a freeman in 1703  Related Paintings of Monamy, Peter :. | This and the fllowing plate are the only two line engraving which were executed by Monamy himself | A two-decker man-o-war,stern quarter view,and a yacht in a quiet estuary | First Winner of Doggett-s Coat and Badge Race | The Loss of H.M.S. Victory in a gale on 4 October 1744 | British fleet advances on |
Related Artists:
Josef Wilhelm Wallander
1821-1888
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Hendrick van Somer
Hendrick van Someren, or Somer (1615, Amsterdam - 1685, Amsterdam), was a Dutch Golden Age painter. According to Houbraken he was the son of the "van Zomeren" who took in the young Adriaen Brouwer after he fled Frans Hals' workshop to try his luck in Amsterdam. Houbraken claimed Henrik van Someren was a good painter of historical allegories, landscapes, and flower still lifes. According to the RKD no works survive in the styles Houbraken mentioned, only "hermits" in the style of Ribera. He was the son of the painter Barend van Someren and the grandson of Aert Mijtens. He was the pupil of Jusepe de Ribera and at least one of his works had a forged signature of Ribera.He is possibly the same painter sometimes referred to as Enrico Fiammingo.